Den 9:e Bombkratern

Blacula , Draculas rasifierade blodsbroder.

Tuschexperiment i plugget.

Ytterligare skoluppgift. Malcolm X (1992). Regisserad av Spike Lee. Tolkad över 16 rutor.

Okej. Malmö, falafel, seriestaden, whadevver. Vi fick i uppgift att designa ett serieomslag. Såhär löste jag den. Vissa som gick tillsammans med mig på Wiks folkhögskola kanske känner igen de tre individerna på bilden.

För ett år sedan ritade jag en omslagsbild till min gamle gode vän Björn Wallstens licentiatavhandling. Den har titeln Underneath Norrköping , och handlar om "urban mining", det vill säga tillvaratagandet av metallfyndigheter i form av kablar och rör som ligger oanvända under städernas asfalt, i det här fallet Norrköpings. Jag arbetade hårt med den här bilden och blev riktigt nöjd med resultatet. Björn kom med idén att jag skulle göra en parafras på omslaget till Harry Granicks Unerneath New York , som tydligen är en klassiker i sammanhanget. Konceptet går igen, men jag bytte ut Manhattans skyskrapor mot norrköpingska landmärken som rådhuset, Strykjärnet-huset, kaktusplanteringen och en spårvagn. Tiden gick, avhandlingen blev utgiven och på en konferens fick omslaget tummen upp av någon höjdare inom Björns forskningsfält som jag har glömt namnet på. (Hon hette Jane Summerton, red. anm.) Denna höjdare var inte ensam om att gilla bilden, för i början av april f...

Jag fick det här brevet med posten igår, och jag är mycket nöjd! I augusti påbörjar jag mina studier vid Serieskolan i Malmö a.k.a. fucking Seriestaden! "Var ska sleven vara om inte i grytan" är ett av många gamla ordstäv som poppar upp i min hjärna en dag som denna. Ett annat myntades av den amerikanske existensialisten Martin Lawrence:

Jonas Thente har kraften! Han kan väcka bloggar från de döda! För mig har allmänmedias serierecensioner länge varit en källa till hat, misantropi och dåliga vibrationer. Seriekritikin som den ser ut idag fungerar helt enkelt inte, och det stora problemet är att den är så totalt okritisk. Det är i stort sett omöjligt för "grafiska romaner" att få några som helst dåliga recensioner, oavsett om de behandlas i teves morgonsoffor eller på kultursidorna i en eller annan tidningsdrake Jag vet inte om jag övertolkar men det känns som att svenska serierecensenter antingen själva är seriefans (eller fans av enskilda serieskapare) som har fastnat i ett tvångsmässigt framhävande av att "serier kan också vara god kultur", eller förstrött välvilliga men i grunden okunniga litteraturbevakare som inte vill komma som utomstående och hacka på ett medium de har väldigt liten bekantskap med. Lägg till detta att serierecensioner oftast ges väldigt litet utrymme på kultursi...