Den 9:e Bombkratern

Okej. Malmö, falafel, seriestaden, whadevver. Vi fick i uppgift att designa ett serieomslag. Såhär löste jag den. Vissa som gick tillsammans med mig på Wiks folkhögskola kanske känner igen de tre individerna på bilden.

För ett år sedan ritade jag en omslagsbild till min gamle gode vän Björn Wallstens licentiatavhandling. Den har titeln Underneath Norrköping , och handlar om "urban mining", det vill säga tillvaratagandet av metallfyndigheter i form av kablar och rör som ligger oanvända under städernas asfalt, i det här fallet Norrköpings. Jag arbetade hårt med den här bilden och blev riktigt nöjd med resultatet. Björn kom med idén att jag skulle göra en parafras på omslaget till Harry Granicks Unerneath New York , som tydligen är en klassiker i sammanhanget. Konceptet går igen, men jag bytte ut Manhattans skyskrapor mot norrköpingska landmärken som rådhuset, Strykjärnet-huset, kaktusplanteringen och en spårvagn. Tiden gick, avhandlingen blev utgiven och på en konferens fick omslaget tummen upp av någon höjdare inom Björns forskningsfält som jag har glömt namnet på. (Hon hette Jane Summerton, red. anm.) Denna höjdare var inte ensam om att gilla bilden, för i början av april f...

Jag fick det här brevet med posten igår, och jag är mycket nöjd! I augusti påbörjar jag mina studier vid Serieskolan i Malmö a.k.a. fucking Seriestaden! "Var ska sleven vara om inte i grytan" är ett av många gamla ordstäv som poppar upp i min hjärna en dag som denna. Ett annat myntades av den amerikanske existensialisten Martin Lawrence:

Jonas Thente har kraften! Han kan väcka bloggar från de döda! För mig har allmänmedias serierecensioner länge varit en källa till hat, misantropi och dåliga vibrationer. Seriekritikin som den ser ut idag fungerar helt enkelt inte, och det stora problemet är att den är så totalt okritisk. Det är i stort sett omöjligt för "grafiska romaner" att få några som helst dåliga recensioner, oavsett om de behandlas i teves morgonsoffor eller på kultursidorna i en eller annan tidningsdrake Jag vet inte om jag övertolkar men det känns som att svenska serierecensenter antingen själva är seriefans (eller fans av enskilda serieskapare) som har fastnat i ett tvångsmässigt framhävande av att "serier kan också vara god kultur", eller förstrött välvilliga men i grunden okunniga litteraturbevakare som inte vill komma som utomstående och hacka på ett medium de har väldigt liten bekantskap med. Lägg till detta att serierecensioner oftast ges väldigt litet utrymme på kultursi...

Min kära arbetsgivare har bjudit med mig på Bokmässan i GBG! Det ska vi fira genom att besvara Loka Kanarps enkät. Namn: Stefan Petrini Hemort: Sandviken Jag har varit på Bokmässan i Göteborg (ggr): Typ fyra. Först 2000 när jag medverkade i "Allt för konsten 2", och sen 2002 - 2004 när jag pluggade i Borås. På årets bokmässa ska jag: Lalla runt och försöka att inte enbart hänga i seriehörnan, utan även ta del av sånt som kan göra mig till en bättre bibliotekarie. Ett bra bokmässanminne: Hela mässan 2000, när jag och en polare åkte ner tillsammans med Göran Semb, jag fick dricka öl tillsammans med giganter som Ingemar Bengtsson, David Liljemark och Marcus Ivarsson samt fick sovplats hemma hos Björn Schagerström från Rare Zombie Press. Några böcker jag ser fram emot: " Mats kamp" och Gunnar Krantz' " Största möjliga allvar ". Ett seminarium eller annat prat jag ska se: Panelen om svenska serieförlag, panelen om serieskaparens yrkesroll,...

Alan Moore x Hideaki Anno: Their Failed Assassinations of Their Genres

Jag vill minnas att det var Iggy Drougge som konstaterade att alla länder har sin egen "Hälge" eller "Kronblom". Alltså, en väldigt bred, väldigt oförarglig skämtserie som alla läser. Japan har sin " Sazae-san ", Frankrike har sin " Titeuf " och så vidare. En ytterligare gemensam nämnare för den här sortens serier är att det sällan är särskilt värt att översätta dem. Å ena sidan är humorn gärna harmlös och ospännande, å andra sidan bygger de små intressanta egenheterna som trots allt finns bygger på läsarens förtrogenhet med en hel uppsättning kulturspecifika referenser för att fungera. Det är (bland annat) därför vi aldrig kommer att se " Oor Wullie " eller " Koziołek Matołek " på svenska. Ett slående undantag från ovan skisserade regel är albumserien ”Familjen Svenssons äventyr” av Jan Kruis. Under albumboomens glada dagar (1980, i det här fallet) tedde det sig som en självklarhet för genierna på Carlsen Comics att ge u...